söndag 7 september 2008

tips till hyresrättsfastighetsägare, del 1

Ibland tycker jag att hyresrätten som boendeform utvecklas rätt så långsamt.
Med några små enkla insatser skulle hyresrätten kunna vinna åtskilligt i popularitet. Det skulle inte kräva särskilt mycket och det skulle väsentligt öka attraktiviteten för lägenhetsbeståndet.

Jag vill dela med mig av mina önskemål och idéer och jag hoppas att det finns fastighetsägare som nappar och bums sätter igång att genomföra dem!

Det första jag skulle göra om jag var fastighetsägare, skulle vara att se till att alla lägenheter urustades med rejäla skafferier. Dessa meningslösa överskåp ovanpå kyl och frys är inget alternativ. Inte heller de små ynkliga överskåp som brukar finnas i närheten av köksspisen.

Att lasta in mat i de där skåpen går till en viss grad. Problemet är bara att de är omöjliga att hitta sen, särskilt om man lastat in dem i skåpen ovanpå kyl och frys. Det är bara produkterna längst fram som syns, såvida man inte släpar fram en stol och ställer sig och spejar in.

Att storhandla blir meningslöst. Lagrar man torrvaror i mängd blir det på bekostnad av antalet sorters produkter man vill få plats med.

Jag har nyss kommit hem efter två relativt modesta inköpsrundor. Maten jag har köpt har jag knappt plats att förvara i skåpen. Och om jag knölar in den i överskåpen vet jag att det blir svårt att hitta den sen.

Rejäla skafferier finns i hur många bostadsrättslägenheter och villor som helst. Men det är ingenting som säger att det inte skulle kunna gå att ha rejäla skafferier i massor med lägenheter. På något konstigt sätt har det bara blivit så att det saknas. Jag har bott i åtta olika hyreslägenheter från olika epoker på olika ställen. Inte en enda har haft ett skafferi värt namnet.
Alla köper mat. Alla äter. Alla vill ha någonstans att ha sin mat. Ett skafferi borde höra till grundinredningen för varje lägenhet.

onsdag 3 september 2008

varje stad borde ha en bopool

I varje större stad borde det finnas en bostadspool. Bostadspoolen skulle bestå av en pott bostäder som var belägna i olika stadsdelar. Dessa bostäder skulle finnas tillgängliga för fastighetsägare, tjänstemän, politiker och invånare som ville lära känna en annan del av staden. Man skulle kunna provbo i en helg eller en vecka eller kanske en månad, beroende på syftet.

Bostäderna skulle marknadsföras gentemot invånare genom att vädja till deras nyfikenhet. Motprestationen skulle vara att man skrev dagbok om hur man upplevde boendemiljön.

För tjänstemän, politiker, fastighetsägare och andra sakkunniga som jobbade med stadsutveckling skulle det vara obligatoriskt att provbo bostäder i bostadspoolens sortiment, som ett sätt att bättre lära känna flera delar av staden.

I städer med bostadsbrist kan det te sig oetiskt att upplåta bostäder till den här formen av icke nödvändigt boende. Då kunde man passa på att använda lägenheter som i glapp mellan renovering och inflyttning var lediga.

Och om man tänker långsiktigt på det hela, skulle det finnas en samhällsvinst och på sätt och vis vara en annan form av nödvändigt boende. För ju bättre alla som jobbar med staden lär känna staden, desto bättre jobb tror jag att de gör.

Alla de delar av staden som är någon invånares boendemiljö är det en plikt att lära känna och förstå sig på som boendemiljö.

Bostäderna som ingick i poolen skulle vara belägna i alla stadens delar. Alla.

Vi måste förstå oss på delarna, hur de förhåller sig till varandra och staden som helhet, och vi måste förstå oss på helheten som sådan. Det här skulle vara ett steg på vägen.

Det offentliga rummet som boendemiljö


Förra veckan medverkade jag på Bostadsuniversitetet med ett föredrag om det offentliga rummet som boendemiljö.


Representanter från kommunala bostadsbolag och andra fastighetsägare lyssnade och inflikade med sina reflektioner och synpunkter. Jag kommer att återkomma till det temat här på bloggen därför att jag tycker att det är angeläget i alla former av samtal som rör lokalt utvecklingsarbete.

Som tema betraktat har det varit en av mina centrala utgångspunkter under de år jag arbetat med stadsutveckling.

Men nu till något helt annat.