Att utveckla hyresrätten del 2: Lite grundläggande demokrati tack!

Intensivt jobb med flera spännande uppdrag har gjort att bloggen legat nere. Börjar med att uppdatera med senaste krönikan och återkommer inom kort.

Att utveckla hyresrätten, del 2: lite grundläggande demokrati tack!

När jag kommer in på gården en kväll står det en stor ståtlig snögubbe och ler mot mig. Ett nyfallet snötäcke bildar en toppig hatt på hans huvud. Jag ler tillbaka och tänker att detta är en av alla de fördelar som finns med att bo i hyresrätt. Att man delar vissa delar av sin boendemiljö med andra. Att det uppstår överraskningar, som en nyplanterad ros, spontana fikastunder, informell byteshandel i grovsoprummet. Och snögubbar på gården. Ja, dessa och många andra fördelar finns med att bo i hyresrätt. Men demokrati är inte en av dem. För demokrati i den utvecklade form vi kunde förvänta oss i dagens svenska samhälle, existerar inte inom hyresrättens bestånd.
Visst, man kan påverka. Man kan göra det själv eller tillsammans med sina grannar, eller tillsammans med en etablerad organisation som hyresgästföreningen (åtminstone är det det som är meningen). Visst, man kan skaffa sig inflytande. Man kan föra dialog och bli lyssnad på. Man kan föra fram önskemål och synpunkter och bli tagen på allvar. Förutsättningen för det sistnämnda är att man orkar. Och att man har en bra fastighetsägare. Men allt det här kräver ganska mycket av en själv som enskild boende. Det är inget fel egentligen; demokratin kan må bra av att vi måste engagera oss och aktivera oss.
Men det stolliga är att en viktig grundförutsättning för oss som bor i hyresrätt att påverka vår boendemiljö saknas. Det som saknas är information. Det är när vi har korrekt och tillräckligt med information som vi har möjlighet att medverka på något så när jämbördiga villkor i en demokratisk process. Men hos fastighetsägare och förvaltare i Sverige saknas det alldeles för ofta en genomtänkt strategi för information till och kommunikation med boende.
Jag är trött på att jag som boende av en tillfällighet får reda på vad som ska komma att ske med min boendemiljö. Jag är trött på att möta gubbar ute på gården som står och mäter och kikar och antecknar, och att det är först när jag frågar dem vad de gör där, som jag får reda på att de ska lägga anbud på den ena eller andra renoveringen som ska utföras. Jag är trött på att med alldeles för kort framförhållning informeras om att det ska ske stora förändringar i min boendemiljö.
Jag är en myndig människa. Men i mitt boende räknas jag inte. I mitt boende fattas besluten över mitt huvud som om jag vore ett barn i en opedagogisk vuxenmiljö. Varför kan vi som bor i hyreslägenheter inte få diskutera underhållsplaner för fastigheten? Vi har kunskap om hur det är att bo i det hus det gäller. Den kunskapen borde vara intressant för varje fastighetsägare att ta del av på ett systematiskt sätt. Och om vi nu inte tillmäts tillräckligt mycket förtroende för en sån dialogprocess; varför kan vi åtminstone inte årligen bli informerade om kommande planerat underhåll av fastigheten? Ett litet enkelt protokoll, ett kort informationsbrev? Ja, jag vet att det är bostadsrättsföreningar som gör så, men vad är det som hindrar att man gör likadant i hyresrätter?
Det är bara innanför hemmets fyra väggar det tas för givet att jag ska informeras (nästan alltid) och tillfrågas (nästan alltid) och få vara med och bestämma (för det mesta). Här inne sker bara småfadäser som att hantverkarna skruvar upp vansinnigt fula krokar i plast i mitt nyrenoverade badrum utan att fråga mig (kanske hade jag hellre bekostat något annat, bara jag hade fått välja själv). Eller sånt som att man i nyproducerade lägenheter fortsätter köra samma standardfärg på alla skåpsluckor – och gillar man inte det grå högblanka är man körd, för det är det som gäller just nu och det finns ingen anledning att fråga blivande boende vad de vill ha, för det är en och samma standardlösning som gäller, även när det är exklusiva våningar vid havet.
Dessa små förtretliga exempel är tecken på en tendens och en inställning som är klart oroväckande; boende i hyreslägenheter ses fortfarande inte, trots att vi skriver 2010, som individer värda att informera, kommunicera med och tillfråga. Det är dags att hyresrätten reformerar sig. Den frihet som hyresrätten som boendeform står för, ska inte behöva innebära så grundläggande demokratiska brister.

Sabina Dethorey