att flytta, del 1

Vår flytt är utdragen. För att det praktiskt skulle bli enklare. Men det har också en annan effekt; att det finns mental omställningstid.
Vi pratar om gamla hemmet och nya hemmet när vi bestämmer var vi ska äta middag, när vi i telefon uppdaterar varandra på var vi befinner oss.
Jag tror att det nya hemmet uppgraderades från det nya stället till det nya hemmet när vi började sova där. Sedan dess har tyngdpunkten successivt förskjutits mer och mer mot det nya, samtidigt som det gamla har blivit mer och mer av en hemmets ruin, en nutidsarkeologisk utgrävningsplats.

Medan musiken från Möllevångsfestivalens gatuscen nedanför lägenheten letade sig, dansade, in genom vårt öppna fönster, gick jag runt i lägenheten och packade, sorterade. Medan Möllevångsfestivalen pågick, samtidigt som alltfler sökte sig till min stadsdel, lämnade jag den ännu lite mera.

Det är lätt att ifrågasätta varför man lämnar när glada besökare och massor med boende låter sig omslutas av en möllevångsk folkfest och det de tycker är karaktären och charmen med den här stadsdelen.

Det är som att packa sin väska mitt under en pågående stor rolig fest.

Men ibland går det inte att stanna kvar.