Hyresrätten måste utvecklas, del 1

Här är min krönika som var i gårdagens Efter Arbetet. (Det verkar inte som att den finns på nätet.)

Jag har bott i hyresrätt hela mitt vuxna liv och tycker att det i grunden är en bra boendeform. Men det finns brister som måste uppmärksammas och möjligheter som måste förverkligas. Det är inte alltid hyresrättens fel att det gått lite långsamt. Det kan bero på bostadsmarknaden i stort också, och alla de aktörer som ingår. Oavsett vilket så bidrar inte hyresrätten idag till den gynnsamma stadsutveckling den borde kunna göra. Hyresrätten ligger långt efter sin tid och det är dags att ta rejäla tag för att utveckla den.

Och med all respekt för att först regeringsutredningen om de kommunala bostadsbolagen och sedan lågkonjunkturen under en tid la sig som en ovisshetens kvävande filt kring alla ambitioner inför framtiden; nu är det dags för alla att kasta av sig den där filten, borsta bort luddet och offensivt och kraftfullt utveckla bostadsmarknaden på alla de sätt man förmår.

Hyresrätten är en flexibel boendeform och borde kunna vara ett medel för att bidra till integrerade boendemiljöer. Här måste samhället undersöka vad som kan göras för att det ska bli bättre. Det räcker inte med åtgärder som kommunala bostadsköer. Fastighetsägare måste uppenbarligen se över sina underliggande attityder och omedvetna rutiner och ta reda på om de försvårar integration.

För en del konstigheter verkar finnas, det märkte jag när jag kollade igenom lediga lägenheter i Malmös kommunala bostadskö. Olika regler för max antal boende beroende på vilken stadsdel det är, till exempel. I en uthyrningsannons på en fyra på 125 m2, har fastighetsägaren – MKB – angett max antal boende till fyra personer. I en annan annons på en fyra på 78 m2 har samma fastighetsägare också angett max antal boende till fyra personer. Det som skiljer lägenheterna åt förutom att den ena är 47 härliga kvadratmeter större än den andra, är att den största ligger i det välbeställda området Fridhem, medan den mindre ligger på det mer medelinkomstsnittliga Lorensborg.
En annan fyrarumslägenhet på Fridhem, på 116 m2, anses av MKB lämplig för 2 personer.

Stora familjer som behöver stora bostäder är alltså inte välkomna att ens ställa sig i kö till dessa lägenheter. Vad som gör att man behöver så många mer kvadratmeter per person om man bor på Fridhem än i resten av Malmö vet jag inte. Men det ger oroväckande signaler kring vilka boende som är välkomna till Fridhem. Den här sortens styrning av bostadssökande lär leda till att Fridhem fortsätter att ha en väldigt homogen befolkningssammansättning, fast en annan utveckling i åtminstone någon liten mån skulle kunna vara möjlig.

Den allra viktigaste utmaningen för hyresrätten – och bostadsmarknaden - är naturligtvis att det skapas fler hyresrätter och fler sorters hyresrätter. Att utveckla tillfälliga bostäder är en del av lösningen. Anna Svensson och Vanda Kehr från jagvillhabostad.nu har gjort en förstudie kring detta.

När jag pratar med Anna Svensson betonar hon att tillfälliga boenden inte kan existera om det inte finns långsiktighet, för utan det långsiktiga blir det tillfälliga permanent.

Kanske är just samhällets medvetenhet om att man faktiskt inte lyckats tackla bostadsfrågan långsiktigt också en av anledningarna till den tämligen avvaktande inställningen till tillfälliga bostäder som tidigare funnits på styrande håll i Sverige. Men nu möts jagvillhabostad.nu av nyfikenhet och en positiv inställning när de vill diskutera tillfälliga bostäder som en dellösning på bostadsbehovet för unga. Låt oss hoppas att det snart övergår till högst konkreta planer.

I Hammarby Sjöstad i Stockholm har man redan testat idén. Med hjälp av tillfälliga bygglov och tillfälliga bostäder skapades 264 lägenheter som under sju års tid fungerade som boende.

Den här sortens lösningar är inte bara bra för de unga som får någonstans att bo; de är bra för staden, stadslivet och den nya stadsdelen. Att ha förmånen att ha människor som bor i en stadsdel innan den är byggd är en fenomenal chans att skapa liv där det annars skulle vara öde och att få ett första test på hur stadsdelen är som boendemiljö. Alla är vinnare. Bättre än så kan det inte bli för en stad.