En stadsplanering med alla sinnen

Att promenera hem genom Möllevången sent en natt och känna doften av nybakat bröd från bageriet vid Folkets park. Att gå längs Bergsgatan och känna lukten av dumleklubbor. Att vara vid Möllevångstorget en tidig fredagseftermiddag och höra den envetne utomhuspredikanten dra sin vanliga fredagspredikan.

Tre sinnesupplevelser från Möllevången på 80-och 90-talen. Jag minns dem när de fanns där, och jag minns gånger när de inte fanns där. Som den där fredagen när jag plötsligt märkte att det var så tyst, och att det inte kändes som fredag för att predikanten inte stod på andra sidan Möllevångstorget som han brukade göra. Eller att gå längs Chokladfabriken på den tiden som kvarteret var helt dött, efter Fazers nedläggning och innan något annat flyttade in.

Möjligheterna till sinnesupplevelserna berikar stadsrummet och tillför betydelse och identitet. Men trots att vi människor har fem sinnen att uppleva vår omgivning med, är det ofta utifrån synsinnet och synintrycken som en plats eller en stad beskrivs. En plats dofter, ljud, sätt att kännas (och vem vet – kanske ibland även smak) är viktiga komponenter för vår upplevelse av den. Och om man ska beskriva platser som betytt eller betyder mycket för en, så är ofta flera sinnen involverade i ens minnesbild och upplevelser. Ibland är minnena av ljud och dofter starkare än bilderna.

Jag kan till exempel fortfarande exakt frammana doften från skafferiet i Ängstuga där mina morföräldrar bodde när jag var liten, men jag har inget klart minne av hur skafferiet såg ut. Min kollega Anne Rosengren gjorde i sitt viktiga arbete om hemkänsla (”Vad är det som gör att man känner sig hemma?” ) mig uppmärksam på hur mycket sinnen och minnen betyder för upplevelsen av hemkänsla. Och hemkänsla gör i sin tur att man trivs.

Det borde egentligen vara självklart att föra in en sinnenas stadsplanering som en betydelsefull dimension i samhällsplaneringen. Lite strategi- och policydokument till det, så har man tydliggjort evigt viktiga värden.