När det talas om föryngring förutsätts det nästan alltid handla om att unga ska ersätta äldre och att detta ska leda till utveckling. Här sker ett tankefel där man alltså verkar sätta ett underförstått likhetstecken mellan det idémässiga tillståndet utveckling och det åldersmässiga tillståndet föryngring.
Jag är absolut för att många fler yngre får tillträde till fler sammanhang och organisationer; allt från vanliga arbetsplatser till beslutande och styrande forum och ideella och politiska sammanhang.
Olika åldrar innebär olika slags livserfarenheter och en organisation eller ett forum som vill utvecklas och ta tillvara medborgares intressen gör detta bättre om man har god kunskap om olika slags livssituationer.
Men när vi snackar utveckling och nya perspektiv har detta per automatik inte med ålder att göra. Det finns 30-åringar som är hiskeligt förstelnade och konserverande i de sammanhang de företräder och det finns 60-åringar som är nyfikna och beredda till nytänkande och nydanande i varje stund.
De konserverande traditionalister jag har mött i mitt yrkesliv har funnits i hela åldersspannet. Och de nydanande, nyfikna, de som vågar ifrågasätta allt och ta in nya perspektiv, har också funnits i hela åldersspannet.
En (av flera) viktiga grunder för utveckling borde därför vara:
- Alla åldersgrupper representerade
- Olika livserfarenheter representerade
- Olika inställningar representerade – men den nyfikna och nydanande måste dominera över den förstelnade konserverande.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar