Svenska sommarvisor och barns vardagsverklighet

Jag har en faiblesse för svenska sommarvisor. Jag tycker att de är så vackra. Jag lyssnar gärna på dem och jag gnolar hellre än bra, och är jag ensam hemma tar jag ut svängarna och sjunger Rönnerdahl eller något annat med stort engagemang.

När min dotter började skolan hände samma sak varje sommarskolavslutning. Alla dessa väldigt unga innerstadsstadsbor från en av Malmös mest resurssvaga stadsdelar sjöng de vackraste av våra vackra svenska sommarvisor och det var så fint att en lättrörd förälder som jag satt med en klump i halsen och tårblänk i ögonen under hela avslutningen.

Det var bara ett problem. Jag visste att nästan ingen av barnen hade någon egen relation till det som sångerna handlade om. De här barnen bodde inte på landet eller hade sommarstugor. De flesta av de här barnen kände inte ens folk på landet. Chansen att de hade gått omkring på en sommaräng eller vistats i närheten av kohagar var närmast obefintlig.

Barnen pådyvlades alltså ett kulturarv som inte hade med deras egen vardagsverklighet att göra.

Det kändes inte längre så himla rätt att höra dem sjunga "Det killar så skönt under foten min".

Okej, vad vill jag med detta? Stoppa utlärningen av svenska sommarvisor till barn som bor i resurssvaga stadsdelar och inte har någon egenupplevd erfarenhet av sommar på svenska landsbygden? Nej, det vore bra dumt.

Däremot önskar jag att varenda förskolelärare och lärare som lär ut de här vackra fina sångerna till nya barnkullar, först hyr en buss och åker ut på landet och kollar in en sommaräng och en kohage och en brygga och annat som det sjungs om. Stannar och picknickar och leker och gör det möjligt för barnen att erövra miljön och göra den till sin.

Att vuxna delar med sig inte bara av sångerna, utan också av det som sångerna handlar om.
Det är också största möjligheten att levandegöra sångerna och låta dem ha någon slags grad av meningsfullhet för dem som sjunger dem.

Men först och främst handlar det om respekt mot barnen. Jag vet att det inte är menat så, jag förstår att sånt här sker omedvetet, men det är respektlöst mot barn att bara lära dem sånger som handlar om en verklighet som man som vuxen känner till men som barnen inte känner till.