Stadsdelsförändringar och gentrifiering

Att min senaste krönika i Efter Arbetet höll på att bli alldeles för lång beror inte bara på min tendens att göra utvikningar, utan främst på att ämnet är outtömligt.

Stadsdelsförändringar och gentrifiering - det går liksom inte att prata färdigt om. Jag hann bara med en liten gnutta av allt det jag ville säga.
Så den här texten (som alltså är identisk med min krönika, som ännu inte finns i Efter Arbetets nätupplaga) är att betrakta som en av flera delar i ett ämne jag redan skrivit om och kommer att återkomma till:


Jag gillar att bo i en stadsdel där jag möter människor i alla åldrar av alla olika slags bakgrund. Men den sortens stadsdelar blir färre och färre. Det där med integration i boendemiljön verkar nästan vara något som samhället har gett upp. Jag vet inte varför. Jag är övertygad om att det är berikande både för enskilda individer och för hela staden och samhället.

Gentrifiering är ett ord som beskriver det som händer när en stadsdel börjar byta befolkning och fler och fler med bättre ekonomi än de som bott där tidigare flyttar in, och de med mindre ekonomiska resurser flyttar därifrån. Om detta händer i stor skala blir staden mer segregerad och förlorar mycket av sin kvalitet i form av mångfald och variation. Folk kommer att bo i stadsdelar där alla har samma socioekonomiska bakgrund. De som har det annorlunda ställt blir främmande individer som bor långt därifrån, handlar i andra affärer, har sina barn på andra dagis och skolor, går på andra vårdcentraler. Man kommer inte att mötas i vardagen på samma sätt.

När en gentrifieringsprocess inleds, är det inte bara befolkningen som förändras. Andra förändringar sker också, och de hänger alla ihop med varandra. Många gör det enkelt för sig och kallar allt som verkar leda till en snofsigare stadsdel för gentrifiering.

Möllevången i Malmö har blivit ett aktuellt exempel i diskussionen om gentrifiering. Det är den innerstadsstadsdel i en storstad i Sverige som har mest blandad befolkningssammansättning och den är just nu i en slags förändringsprocess. Det är inte bara det att andelen äldre minskar och andelen studenter ökar. Här finns andra tendenser som måste uppmärksammas.

Samtidigt är det viktigt att inte tolka varje enskild företeelse som ett tecken på en tendens. Ett exempel på detta är när en 7-11-butik öppnade nära Möllevången för en del år sen. Några krossade skyltfönstret som en protest mot gentrifiering. Aktionen var inte bara plump och taskig mot den stackars franchiseförtagaren som säkert inte gjorde feta förtjänster. Den var också totalt missriktad och visar på en historielöshet hos utförarna. För redan på 80-talet fanns det nämligen en 7-11-butik på självaste Möllevångstorget utan att detta ledde till minsta gnutta gentrifiering.

Ett annat problem är att det ibland blir lite Peter-och-vargen-effekt. Man ropar om faran som reell innan den finns. Så var det för knappt tio år sen, när en gruppering trumpetade ut ett budskap om att Möllevången höll på att lyxrenoveras. Men en betydligt påtagligare realitet just då var de oseriösa fastighetsägare som inte underhöll sina fastigheter alls; som underlät att byta trasiga spisar eller åtgärda mögel. Då blir inte budskapet om lyxrenovering trovärdigt och väldigt få känner igen sig i det.

Det är inte bara bland de som protesterar mot gentrifiering som det finns förenklingar och tanklöshet. Bland de som förespråkar eller i alla fall inte försöker hindra gentrifiering finns personer som rycker på axlarna och säger att det är så krafterna är och det kan vi inte göra något åt, vi måste bara följa med. Och med sin passiva inställning påskyndar de en stadsdels förändring. Om man nu förespråkar gentrifiering är det en sak. Men om man inte tycker att det är önskvärt duger inte den inställningen. Jag vet inte något annat område inom samhället där man använder sig av denna låt-gå-jargong. Om det finns tendenser i samhället som inte är önskvärda försöker man väl möta dem med insatser för att skapa det slags samhälle man vill ha?

Så, om vi menar allvar med att vi vill ha integrerade städer måste vi undersöka vilka mekanismer som bromsar respektive påskyndar en gentrifiering. Samtidigt måste vi också utveckla ett varierat bostadsbestånd i våra stadsdelar.

Arbetet med att skapa integrerade stadsdelar måste ske metodiskt och systematiskt, med kunskap från forskningen och med inspiration från andra länder. Detta ansvar vilar tyngst på tjänstemän, politiker, fastighetsägare och andra som är parter i stadsdelsförändringar. Men det vilar även på oss som diskuterar ämnet och oss som bor i en stad. Vi är alla medskapare till samhällsutvecklingen – och därmed i viss mån även medansvariga.