söndag 16 september 2007

Några tankar om mötesplatser

Mötesplatser är något som betonas i både kommunala, regionala och nationella skrivelser när man pratar om t.ex. demokrati, delaktighet, integration. Men olika aktörer menar olika saker när de pratar om mötesplatser. Det går nog inte att undvika, och det får gärna vara ett fritt begrepp. Det är bara viktigt att man – om man diskuterar det tillsammans – börjar med att definiera vad man lägger in i begreppet så att den andre vet vad man pratar om.

Mötesplatser som drivs i ickekommunal regi förmodas ofta gå runt på något slags lågbudgetsätt (samtidigt som kommunala förvaltningar ofta börjar med bygga upp en administration, vilket slags projekt de än startar). Som om en mötesplats måste vara en billig källarlokal med skänkta möbler där någon som har tid över hasar runt i inomhustofflor och bjuder på kaffe. För mig är det här kluvet. Å ena sidan tycker jag att det är viktigt att bevara det ideella i ideella föreningar, och att se till att saker inte kostar mer än nödvändigt. Å andra sidan tycker jag att mötesplatser är en så pass viktig verksamhet att de borde ges tillräckliga resurser för att verksamheten ska kunna utföras så professionellt att det verkligen blir tillgängliga mötesplatser, oavsett vems regi de drivs i.

Mina erfarenheter av att ansvara för och driva en mötesplats är att

  • det krävs kontinuitet för att verksamheten ska bli riktigt bra
  • ju fler verksamheter / projekt som finns tillgängliga via mötesplatsen, desto mer levande mötesplats
  • man ska kunna säga ”javisst!” till idéer som boende och brukare kommer med
  • budgeten bör täcka hyra, anställningskostnad för ordinarie personal, anställningskostnad för vikarier under semestertider
  • ett minimum av fasta strukturer (ramen)och ett maximum av flexibilitet (innehållet) möjliggör dynamik och utveckling
  • kontinuerlig självkritik av verksamheten är viktig för dess utveckling

En mötesplats är en självklar del av ett långsiktigt hållbart stadsutvecklingsarbete. Finns det en fungerande mötesplats så finns det också möjlighet att aktivera nätverk och uppmärksamma aktuella frågeställningar och tendenser. Man kan aldrig veta i förväg vad man kan behöva en mötesplats till. Men när den finns kan man komma på hur många olika användningsområden som helst, som alla känns lika viktiga. En väl fungerande mötesplats ger möjligheter. För att den ska kännas så tillgänglig som möjligt för så många som möjligt måste den signalera att den är öppen för alla som den vill vara öppen för. Det innebär att om den är öppen för alla boende i en stadsdel, får det inte bara förekomma synliga aktiviteter som riktar sig till en viss åldersgrupp eller intressegrupp. Man får aldrig sluta informera om vad mötesplatsen är. Åtminstone inte förrän den är en lika självklar del av samhället som begreppet ”skola”.

Men oavsett hur välfungerande man än tycker att en mötesplats är, får man aldrig förlita sig till den som enda forum för kontakt med boende och brukare. För varje inomhusmötesplats har nämligen något som försvårar tillgängligheten; en dörr som måste man måste gå igenom. Att den ligger inomhus i en lokal kommer alltid att göra att det finns människor som inte känner att den tillhör dem. Därför måste det parallellt med inomhusarenor alltid finnas möjlighet till forum i det offentliga rummet på platser som alla har tillträde till.

Inga kommentarer: