bo med barn i stan

De där första åren som jag jobbade med Möllevången hände det att jag fick frågan "Hur kan du bo där med barn?".

Min dotter var liten då. Möllevången var en stadsdel med dåligt rykte. Kriminaliteten var hög, narkotikabrottsligheten något i hästväg.

När folk ifrågasatte mitt val av boendemiljö för mig och min dotter brukade jag berätta om vår gård. Jag berättade hur min dotter drog upp rullgardinen på morgon, ställde sig vid fönstret och tittade ut och sa "Hugo är ute, jag går ut på gården och leker." På den gården där vi bodde fanns det ungefär 50 barn i olika åldrar. Det fanns alltid lekkamrater nära till hands. Om sånt berättade jag. Och om hagtornsträdet på gården, om stockrosorna, om lavendeln.

Jag tyckte att jag gav min dotter en underbar boendemiljö på många sätt. Hon bodde på en grönskande gård i en livfull stadsdel mitt i stan. Och jag vägrade gå med på att vi skulle behöva byta plats att bo på bara för att det fanns vissa problem. Det fanns ju för sjutton fördelar också! Massor med fördelar. Jag ville hellre tro att det skulle gå att göra något åt det som inte var bra i boendemiljön.