onsdag 15 augusti 2012

Dessa våra minsta (barnperspektiv på staden, del 2)

jag vill att Malmö, min stad, ska vara en stad där alla barn har det bra och där alla barn har tillgång till en högkvalitativ förskola där de blir sedda, bekräftade, väl bemötta; där de kan växa och utvecklas optimalt, där de är fullständigt trygga; där inte bara verksamheten utan pedagogerna, förhållningssättet, barngruppens storlek och miljön är bästa möjliga. Men så är det inte. Så är det inte i min stad.

Det borde kunna vara så. Detta borde vara en vision, något att sträva efter, för en stad som Malmö, som vill satsa på social hållbarhet, som vill utvecklas ett snäpp vidare, som vet att det finns en del kvar att jobba med.

I sommar har jag läst Sven Perssons rapport Förskolans betydelse för barns utveckling, lärande och hälsa. Rapporten sägs i en underrubrik vara ett diskussionsunderlag – och må den vara det, men må den också vara ett beslutsunderlag – åtminstone till nästan alla delar.

Sven Persson listar en del förslag som han vill att Malmö stad ska ta till sig. Jag är med på de flesta, men i ett fall önskar jag att han kunde vara – ska vi säga strängare? Eller mer visionär? Eller bara ännu mer på barnens sida? Han föreslår att barngruppernas storlek ska vara max 15 barn vad gäller åldrarna 1-3 år. 15 barn! Det är ju hisnande många. Men tyvärr är verkligheten sån att det skulle vara en märkbar förbättring i Malmö. Statistiken får mig att sucka högt och djupt. 47% av småbarnsavdelningarna har 14-16 barn. 25% har 17 barn eller fler. Samtidigt berättar Sven Persson i sin rapport att forskare menar att barngrupper för 1-2-åringar ”inte bör vara större än 8 barn” och att det ska finnas 1 vuxen per 3 barn.

Med tanke på dessa forskningsresultat borde förslaget om småbarngruppers storlek åtminstone ha varit max 10.

Tänk om Malmö stad skulle gå ut med det, trumpeta ut det; att det är bland annat detta vi vill med vårt framtida Malmö. Det är så här vi vill att Malmö ska utvecklas; med Malmöbor som är trygga och har fått det allra bästa redan från början. Det är en slagkraftig mening: Max 10.

Om Max 10 fanns som nuvarande verklighet i Malmö, tror jag att jag skulle kunna tänka på att sätta min dotter i förskolekö utan att få en stor, stor klump i magen av ångest.

(Denna text är tidigare publicerad på Malmö stads blogg)

Inga kommentarer: