platser och känslor, del 1

För några år sen var jag involverad på timbasis i ett lokalt kulturantikvariskt projekt* där de boende undersökte och diskuterade sin närmiljö. De boendes beskrivningar av olika platser i stadsdelen var väldigt intressanta att ta del av. Vi gjorde ett par rundvandringar där var och en fick berätta om ett ställe som betydde något särskilt för dem. En kvinna visade oss sitt smultronställe, en nästan lite hemlig plats, som var ett övergivet koloniområde.

När vi kom dit höll en man på att knyta loss sin hängmatta som han hade haft fäst mellan två knotiga fruktträd och stod sedan och vek ihop den prydligt så att den skulle rymmas på cykelns pakethållare. Det såg ut som om han hade rutin på det; som om det här var ett smultronställe också för honom. En kvinna gick och plockade syrenkvistar från ett buskage till en stor bukett. Annars var det ingen där. I försommarvärmen framstod platsen för mig som en överraskande idyll, en tillflyktsort undan trafikbuller och asfalt.

Men en annan kvinna konstaterade att "här skulle man inte vilja gå ensam". Hennes kommentar säger ganska mycket om hur hon upplevde platsen. Kanske verkade den otrygg för att den låg avsides från stadsbruset, var övergiven, okänd, undangömd och lite bortglömd? Samtidigt tänker jag mig att det var samma faktorer som gjorde att den för andra förstärktes med positiv laddning och upplevdes som idyllisk och lockande; en egen grön vrå mitt i storstaden.

Det är en nyttig påminnelse att vi ibland kan uppleva samma plats på helt olika sätt. Alla har sina referenser, erfarenheter och föreställningar med sig. När jag är med någon som visar och berättar om en plats blir jag rikare i min upplevelse av staden, därför att jag lägger märke till sånt som jag tidigare inte varit medveten om. Det gör att jag lär känna staden bättre och det i sin tur gör att jag känner mig mer hemma i staden. Det här är en av anledningarna till varför det är så häftigt att göra rundvandringar tillsammans och dela med sig av sina tankar kring stadsmiljön.

*Projektet Stad - Upplevelse - Historia finansierades av metodutvecklingsmedel från Riksantikvarieämbetet och drevs av Tyke Tykesson och Emma Hedar, Stadsbyggnadskontoret Malmö stad. Jens Olsson var också involverad, liksom jag som timarvoderad konsult.