Utbudet i vår lokala affär skiljer sig åt från de affärer vi handlade i på Möllevången. I ett avseende påminner den om affären på Dalhem i Helsingborg; den är trots sin begränsade storlek välsorterad i vissa avseenden som man inte kan räkna med när det gäller förhållandevis små butiker. Det finns häftstift och tejp och glödlampor och papper och spik och allt möjligt som man behöver ha i ett hushåll men sällan köper och ofta nuförtiden får bege sig till specialaffärer eller varuhus för att köpa.
Det ekologiska sortimentet är inte lika stort här som på Möllevången. Åtskilliga varor som ingår i vårt basutbud cyklar vi och handlar i andra affärer där vi kan försäkra oss om att köpa de ekologiska alternativen. Däremot finns det ett förhållandevis stort sortiment av veganska och vegetariska livsmedel här (aha, det är de unga alternativa som gör sitt intåg, tänker jag fördomsfullt, bara för att jag själv inte känner mer än någon enstaka vegan som passerat 40-strecket).
Det finns också ett säkert tecken på att närområdet bebos av betydligt fler äldre än på Möllevången; på hyllan med städ- och ta-hand-om-hushållet-produkter hittar jag stärkmedel. Jag stirrar som förtrollad på produkten. Den heter Verda och den finns i två former; som spray på burk och som någonting annat i tub. Jag har aldrig sett stärkmedel förut. Varje gång jag går in i affären slår jag en lov kring städhyllan och konstaterar att jo, det finns fortfarande två sorters stärkmedel. Jag tror inte att Verda har förnyat sin logga sen femtiotalet. Och jag tror att det finns människor i min omgivning som har använt Verda sen femtiotalet.
Jag gillar det. Jag gillar att det finns stärkmedel och veganpålägg i min affär. Jag behöver inget av det men jag gillar det ändå. Och jag gillar att gissa vad det eventuellt säger om mina grannar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar